sanningen är

Jag tycker jag har varit singel såpass länge nu att jag kan säga utan tvekan vad jag gillar bäst utav att vara singel eller vara i en relation. Självklart har båda sina fördelar och nackdelar. Men hur mycket jag än tycker om mig själv, hur mycket jag än känner kärlek runt omkring mig, är det för mig väldigt viktigt att även ha någon annan att älska i mitt liv och någon som känner samma för mig som jag gör för den personen. ( Väl medveten om att detta kommer skrämma livet ur allt vad killar heter, men jag skulle ju vara brutalt ärlig nu,haha)

En sak som är väldigt viktig i mitt liv är att jag får leva ut mina romantiska sidor, hur i hela friden ska man göra det som singel? Tell me, please! Sedan är det något med närheten till en man alltså. Jag kan inte beskriva det i ord, men min kropp tycks älska detta. För då känner jag mig fylld av ny energi, jag tål all stress i världen och känner mig hel. Jag kan få till detta på egen hand också, men ej i samma grad. Tillfredställelse tror jag det kallas. Vi är ju trots allt gjorda att gilla närhet.

Till dess jag hittar "Mr Perfekt for Nina" njuter jag till fullo av singellivet. Men när den dagen kommer, då drömprinsen knackar på min dörr, tar jag lätt farväl av den här tiden.