Mardrömmar

Jag drömde en mardröm inatt. Det kunde varit ett äventyr, men för mig upplevdes det som en mardröm. Den ustpelade sig på gymnasiet, fast med en blandning av folk jag jobbar med nu och dem jag gick i högstadiet med som klass. Vår lärare var Terese, min gamla unga klassföreståndare.

Vi skulle på resa till Afghanistan. Vi skulle hjälpa folket i de områden där kriget farit fram. Jag ville personligen inte med på resan men blev tvingad. Hade stukat knät och ville inte dö därför ville jag stanna hemma.
Men jag var tvungen att följa med. Jag kommer ihåg att vi var tvungna att handla massa grejer inför resan, sockar speciellt. Vi skulle praktiskt taget krypa omkring i leran och det sades att det var viktigt med torra sockar för att vi skulle hålla oss friska. Sagt och gjort, jag och min goda vän Josse drar iväg till vår lokala Ica-butik för att inhandla allt.
I kassan undrar expediten vad vi ska med alla dessa sockar till. Hon säger att om ni vill lämna tillbaka dem när ni kommer fram till Australien kan ni bara leta upp den här killen så hjälper han er. Varpå vi får ett visitkort till denna person. Problemt är ju fortfarande, åtminstonde i mitt tycke, att det inte blir något Australien, utan Afghanistaaaaan.

Vi åker iväg, efter många tårar från nära och kära på flygplatsen. Vi checkar in på hotellet vi ska sova i den första natten, innan vi ska ut i leran. Vi visas runt lite i stan och badar i poolerna. Det finns två pooler. En med risk för haj i och en utan haj, men med fullt av stora ödlor med mopshuvuden på. De krälar runt i hela poolen. Men vi blir tvingade att bada, varför vet jag egentligen inte.  Jag däremot, vägrar. När ödlorna med mopshuvudena kommer upp ur vattnet ser jag att det var ett bra beslut. För de som såg så oskyldiga ut i vattnet, med sina ansiktrynkor och söta ögon, förvandlas på land till monster med stora taggar stora som piggsvinstaggar. De spottar och fräser och är mega-arga!
Efter det vaknar jag, snipp snapp snut - drömmen tog äntligen slut.