Update

Hej på er fina ni!
Hoppas ni har det fint =)

Jag har haft två dagar som jag verkligen känt mig som mitt bästa jag. Allt har inte varit smidigt dessa dagar men med en inre styrka så fixar i alla fall jag det mesta. Fokuserar och löser saker =)
Den ena dagen var i fredags (kvällen var dock sämre men oavsett bra dag) och den andra var idag.
Har tagit tag i massor av saker och njutit av allting omkring mig.
Det är så sjukt då en har en tuffare period i sitt liv så tänker jag inte på hur bra jag egentligen kan ha det. Jag glömmer. Men nu är jag påmind och vet vad jag kämpar för. Verkligen underbara känslor som har kommit till mig. En lycka över att bara finnas till, en harmoni med min omgivning.
Känns som jag går framåt i min utveckling och många dagar är ändå bra, om än kanske inte lika bra som dessa två jag nu haft.

Imorgon väntar en typ av livsavgörande grej. På något sätt kommer jag se till att det händer ändå men jag behöver verkligen krishantering och hoppas på att få det från staten så att säga. Annars får jag gå den privata vägen men tycker verkligen alla har rätt att ha en fungerande vardag och ska få hjälp för att kunna klara av det. Vilket jag behöver nu. Att riva upp gamla sår är riktigt jobbigt. Men tiden är inne nu. Har redan gläntat på flera av dörrarna som behöver öppnas och kommit en bit framåt, vilket nu innebär att saker istället känns värre, för mycket har kommit upp till ytan.  Men sen vet jag hur bra jag kommer må då jag fått bearbetat dem. Det kan bli kämpigt ett tag till, men det klarar jag. Säg tex till sommaren, så kommer jag förhoppningsvis kunna lägga lite saker bakom mig, eller kanske snarare slippa känna smärta över en del saker som hänt. Låta det påverka mig mindre. Glömma går inte men att kunna leva med sitt förflutna utan att det ska påverka för mycket vill jag uppnå.
Och jag är redan inne och trampar nya stigar med positiva upplevelser tack vare vissa personer omkring mig <3

Vad vill jag säga med det här då? Vi är alla värda att ha ett bra liv. Ett liv som är meningsfullt där vi mår bra. Det är en rättighet tycker jag. Livet går upp och ner, ibland i mjuka vågor och ibland som stup men då är det viktigt att våga be om hjälp. För det finns många som vill ens bästa och mer än gärna hjälper en. Våga ta tag i sådant som hindrar dig från att njuta av livet. Så att du kan komma närmare sann inre lycka och välbefinnande. Det är du värd!

Irriterad och besviken

Alltså jag är så irriterad. Har behövt ha någon typ av samtalsterapi under ett längre tag nu då det ej går att få längre sessioner på skolan. Nu har min psykolog där slutat till råga på allt. Så lite uppgivet läge. Ringde min vårdcentral innan jul och först idag, IDAG så ringer de upp. Hallåååå???? De sa att någon kurator skulle ringa efter julhelgen.
Tänk om jag varit självmordsbenägen eller vad som helst. När jag mår dåligt så orkar jag inte ta tag i saker. Att ringa det samtalet tog veckor för mig att orka med. Hade jag inte haft min psykolog då som peppat mig hade jag inte gjort det över huvud taget. Jag är inte alls handlingskraftig när det gäller mig själv och såna här saker. Av någon anledning är det såå svårt. Inte alla dagar men då det verkligen behövs. Då är jag som svagast. Som idag. Jag fick ett telefonsvar av vårdcentralen och orkar inte alls ringa upp...

Nu borde jag kanske vara glad att jag kan få en tid äntligen men jag är istället besviken. Dessutom är det någon som har som specialitet krishantering som jag behöver varvid oftast kuratorer inte är utbildade inom utan mer "vardagsproblem". Knappt att psykologer har det, enligt den personen som arbetat på Högskolan då..

Till råga på allt, som gör att jag mår ännu sämre är att jag har ont på tre ställen i magen. I nästan ett år har jag haft det och tillslut fick jag någon som kollade upp det lite. Men enbart på ett sätt. Finns ju massor av saker det kan bero på. Så när jag fått gjort en undersökning, efter så lång tid av väntan, så säger de bara att de ej hittar något och att det är beklagligt att jag ska ha ont. Jag kan knappt sitta ner och det gör ont varje sekund på dygnet. Helt otroligt att det ska vara såhär.
Plus att jag svimmar av då och då några gånger per år, eller snarare att kroppen bara stänger av. Har kollat upp det då jag bodde i Göteborg och de hittade ingenting där heller. Ska det bara vara så i hela mitt liv då eller? Tänkt om det plötsligt händer väldigt olägligt och jag skadar mig jättemycket? Som tur är så har det inte varit så farligt ännu. Men det handlar ju bara om tur.

Så tänker jag på alla dem som har det värre än mig. Vad är det här för värld? Vi ska dessutom leva i ett hyfsat bra land om en jämför. Det är sjukt att behöva vänta på psykisk vård! Och det är ju oftast där som köerna är som längst vad jag förstått.

Usch det här är en riiiktig deppdag. Vet att det blir bättre men det spelar ingen roll just nu, för kan inte se det just nu. Kanske om några timmar, eller imorgon eller något. Men inte just nu.

Sjukstuga

Hejsan fina ni!
Hur är dagen?

Igår fyllde jag minsann år, på den första soliga vårdagen här =) På morgonen kände jag av att jag fyllde år, gick till skolan för seminarium och det var så kul att träffa alla! Fick även två oväntade presenter som jag blev så glad för =)
Men sen då jag gick hem började jag må så dåligt. Svettades så till och med jackan blev svettig! Oaaah. Och jepp, då jag kom hem kollade jag och hade visst feber. Min mamma, pappa och pojkvän kom över ändå så det kändes lite som födelsedag. Men det är inte samma sak som när jag är frisk. Älskar att fylla år. Igår fick jag istället kämpa massor för att orka vara trevlig och fixa och så. Men hoppas jag är frisk på lördag för då ska det bli party.

Idag är jag ännu sjukare. Känns inte alls kul. Solen skiner där ute och värmen börjar smyga sig på. Jag orkar knappt sitta upp och skriva eller se film ens. Samtidigt som jag känner att jag måste göra saker. Söka jobb och plugga. Min kropp vill bara vila säger den...Känner mig så ynklig och ensam.
Det blir så när jag inte orkar något alls.

Men det kommer ju snart en bra dag igen. Och fler soliga dagar.