Irriterad och besviken

Alltså jag är så irriterad. Har behövt ha någon typ av samtalsterapi under ett längre tag nu då det ej går att få längre sessioner på skolan. Nu har min psykolog där slutat till råga på allt. Så lite uppgivet läge. Ringde min vårdcentral innan jul och först idag, IDAG så ringer de upp. Hallåååå???? De sa att någon kurator skulle ringa efter julhelgen.
Tänk om jag varit självmordsbenägen eller vad som helst. När jag mår dåligt så orkar jag inte ta tag i saker. Att ringa det samtalet tog veckor för mig att orka med. Hade jag inte haft min psykolog då som peppat mig hade jag inte gjort det över huvud taget. Jag är inte alls handlingskraftig när det gäller mig själv och såna här saker. Av någon anledning är det såå svårt. Inte alla dagar men då det verkligen behövs. Då är jag som svagast. Som idag. Jag fick ett telefonsvar av vårdcentralen och orkar inte alls ringa upp...

Nu borde jag kanske vara glad att jag kan få en tid äntligen men jag är istället besviken. Dessutom är det någon som har som specialitet krishantering som jag behöver varvid oftast kuratorer inte är utbildade inom utan mer "vardagsproblem". Knappt att psykologer har det, enligt den personen som arbetat på Högskolan då..

Till råga på allt, som gör att jag mår ännu sämre är att jag har ont på tre ställen i magen. I nästan ett år har jag haft det och tillslut fick jag någon som kollade upp det lite. Men enbart på ett sätt. Finns ju massor av saker det kan bero på. Så när jag fått gjort en undersökning, efter så lång tid av väntan, så säger de bara att de ej hittar något och att det är beklagligt att jag ska ha ont. Jag kan knappt sitta ner och det gör ont varje sekund på dygnet. Helt otroligt att det ska vara såhär.
Plus att jag svimmar av då och då några gånger per år, eller snarare att kroppen bara stänger av. Har kollat upp det då jag bodde i Göteborg och de hittade ingenting där heller. Ska det bara vara så i hela mitt liv då eller? Tänkt om det plötsligt händer väldigt olägligt och jag skadar mig jättemycket? Som tur är så har det inte varit så farligt ännu. Men det handlar ju bara om tur.

Så tänker jag på alla dem som har det värre än mig. Vad är det här för värld? Vi ska dessutom leva i ett hyfsat bra land om en jämför. Det är sjukt att behöva vänta på psykisk vård! Och det är ju oftast där som köerna är som längst vad jag förstått.

Usch det här är en riiiktig deppdag. Vet att det blir bättre men det spelar ingen roll just nu, för kan inte se det just nu. Kanske om några timmar, eller imorgon eller något. Men inte just nu.