Borta bäst, eller?

Inom det här med hemma vs borta tycker jag man kan dela upp personer i tre kategorier:

- Personen som gillar att vara hemma och mysa och tycker att det stärker en. Det trygga gör att man blir stark i sig själv och sen vågar.

 - Den som behöver komma bort ifrån huset/lägenheten eller vart man nu bor, för att kunna bli mer kreativ och få nya perspektiv. Denna grupp tillhör jag. Jag kan tänka mig att vara hemma och mysa ibland, men det kvittar hur bra jag trivs. Jag behöver vidga mina vyer, ofta. Det behöver sällan vara något spektakulärt, det räcker att gå på ett kaffè  med en vän eller ta en sväng om på stadens dansgolv en lördagkväll.

 - En människa som är hemma i sitt hjärta och det är allt som behövs. Denna person skulle jag vilja vara. Att det kvittar vart man än är i världen, man har hittat hem till sig själv och då kan man på allvar njuta av allt runt omkring sig. Är på bra väg mot denna person, men jag är lite för bekväm för att på allvar kunna bli denna personlighetstyp helt. T.ex vet jag att jag inte hade känt mig hemma på en tågluff i Indien då man sover omkring på vandrarhem. Jag vill ha det fint runt omkring mig och det kommer nog alltid spela roll. Fast trygg i mig själv kan jag säga att ajag är till 100%, vilket är underbart.

Ja, vi är alla olika och tur är det ändå! Vilken typ är du? Har du kanske något mer alternativ att tillägga?

Jag erkänner, jag hade varit ganska obekväm med att bo här. Utan toalett och el. Dock skulle jag klara mig utan ström, men livet hade blivit lite tråkigare utan internet med allt vad det innebär. Fast man hade säkert haft färre men bättre relationer istället. Tänkvärt!