Igår var verkligen en enda hetsig resadg. Här följer fortsättningen på inlägget jag tidigare skrev om "den öde terminalen"..Låter lite som en deckare,haha;)
Hur det började: Jag skulle resa hem från Josse och det började med att jag var i alldeles för god tid till min flight. Trodde att man ändå var på en stor terminal med mysiga fik m.m. så tänkte att det är bättre att vara för tidig. Men fick vara på en terminal som var superliten och bara en taxfreeshop plus en restaurang och ett fik fanns tillgängligt. Var superhungrig så tog mig något att äta och det var bara massa sura personer överallt så ville inte vara kvar där så slängde i mig det jag köpt. Btw..då jag checkade in så berättade personalen att det finns direktflyg från Manchester nu,, tycker det är lite komiskt nu i efterhand då jag flög värsta omvägen,hehe...
Tillslut var min väntan över...trodde jag! Men flyget till London var försenat. Men jag hade gott om tid att byta så tänkte inte mer på det.. Så gick tiden och klockan tickade på...Då alla äntligen fick boarda flyget var det så lång kö till startbanan att vi fick vänta ytterligare 30 minuter extra på att flyga. Men, försökte tänka positivt... Personalen sa att det fanns en liten chans att jag skulle hinna med mitt byte, men annars fanns det fler flyg som gick.
Då vi landat var jag först ut och spran iväg till något som kallas "flight connections", där man scannar boardingkortet och får man upp grönt ljus hinner man med, lyser det istället rött hinner man inte till sin flight, fick jag berättat för mig av personalen på Heathrow. RÖTT. Step aside please...
Jag gick mot ett ombokningscenter för att se vad som kunde göras. De sa att om det inte fanns fler flyg så skulle jag få övernatta i London. Tjohoo tänkte jag! Gud va tur i oturen! Äntligen får jag se lite av London liksom! Detta tänkte jag på mindre än en sekund, för i nästa andetag sa personalen: Jag ser att det finns ett flyg men du får åka via Frankfurt...Så det blir det för din del. Jag tänkte, Frankfurt, Frankfurt..hmmm?? är det Belgien, Holland eller vad? Geografin satte sig visst inte tillräcklig djupt;)
Det flyget gick också väldigt snart, och jag som hade sett fram emot att åtminstone få chilla runt lite på Londons största flygplats=( Nej, då var det direkt till gaten som gällde. Där jag möttes av ännu ett försenat plan. Men det stog aldrig vilken tid det beräknades ankomma så alla fick vänta vid gaten...Tillslut kom även det planet och som ni vet innan så virrade jag runt hur länge som helst i Frankfurt då jag anlände dit och förstog att Frankfurt alltså ligger i Tyskland;) Äntligen kunde jag få användning av mina tyska kunskaper, som består av orden: danke, brot, käse, vurst, bitte, bieber..
Nu till fortsättningen på min story innan...Då jag hittat rätt terminal efter många om och men frågar jag med andan i halsen hur jag ska göra för att få ett boardingkort. En person som jobbar vid secutiryn säger att de skriver ut ett till mig vid gaten.. Jag tyckte det lät misstänkt, men hade väldigt ont om tid även till detta konektande flyg.. men tog det säkre före det osäkra och letade upp Lufthansas cervicecenter...
Allt verkade finemang..- Vilket säte vill du ha? frågade hen. Ett säte vid gången tack, svarade jag. DÅ mina damer och herrar, dök en min upp på hens ansikte som gjorde mig otroligt nervös. Följande mening levererades: du har inte fått någon biljett, de har bara skrivit ner tider och flight nr till dig....
HERREGUD, ska jag få stanna i Frankfurt eller behöva ta mina sista pengar för att köpa en biljett så jag kommer hem? Jag orkar ineeee!!!!
Men sedan tänkte jag: - det löser sig, och sade till personen att jag är så glad att du hjälper mig, så att denna person verkligen skulle vilja göra sitt yttersta för att hjälpa mig. Charmen på till max, oh ja!
Jag fick prata med Brittish Airways som var dem som hade fixat allt för mig och gjort så jag skulle åka på denna turne. Först sa de att det fanns inget de kunde göra, men då blev jag verkligen övertalande och fokuserad. Så lämnades telefonen över till personalen igen och tillslut fick jag åka med. Fast utan biljett.Jättekonstigt. Men sån himla tur att allt löste sig! Är så glad över alla som hjälpt mig under vägens gång:)
Väl på Landvetter möttes jag av mamma och Annika. Såå härligt! Slutet gott, allting gott =)
( 14 timmar senare) ;) Och en annan rolig sak jag fick erfara är hur många hjälpsamma och trevliga personer det finns i världen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar