Alone at the airport

Gårdagen ja...Det hände så mycket att jag vet inte vad. Måste bara skriva först om den mest surrealistiska sak jag varit med om i mitt liv.
Då jag åkt omkring i Europa och hamnat i Frankfurt för mitt sista byte mot Göteborg gick jag av och jag var tydligen den enda som skulle fortsätta med ett annat flyg.

Så jag följde skyltarna åt detta håll. Mitt flyg skulle gå från en annan terminal så jag följde pilarna dit. Det ekade alldeles tomt överallt och jag bara gick och gick mellan vita kala väggar till jag tillslut nådde sky-trainet som skulle ta mig mellan terminalerna. Det var ett som precis gick då jag kom, så även på hållplatsen var det alldeles folktomt!

Jag hade superbråttom för det var bara 45 minuter till min flight skulle gå och då skulle jag även hinna med en secutiry och checka in. Tillslut kom mitt tåg. Det var som att stiga in i en hiss som går åt sidled istället för vetikalt, för det var ingen som körde! Man satt som i en glasbur och åkte uppe i luften på räls. Lite höjdrädd var jag allt,haha;)

Jag kände det som jag var med i någon sci-fi/skräcfilm också. För då jag gick av vid den terminalen det stog att flyget skulle gå från var det om möjligt, ännu mer tomt. Jag gick och villade runt bland vindlande gångar som alla såfg likadana ut. INGEN fanns att fråga! Jag var helt ensam och nu började det verkligen bli ont om tid. Började tänka att "vad gör jag om ett kommer ett psyko nu"? Bara vi två alldeles ensamma på en stor öde termial!! Tillslut gav jag upp och åkte till en annan terminal. Där infann sig lättnaden, för det hade strulat till sig med skyltningen från min flight till transit flygen så på denna terminal befann sig alla. Jag andades ut en suck av lättnat, för att i nästa andetag bli alldeles uppgiven......fortsättning följer;)