Det går!

Jag är så glad att jag kommit såpass långt i min egen utveckling att jag tycker om mig själv för den jag är, för både mina styrkor och brister. Är så glad över att jag trivs i min kropp och har en kropp som fungerar, som kan ta mig dit jag vill m.m. För inte så länge sen och under en väldigt lång period i mitt liv såg det inte ut såhär. Då jämförde jag mig konstant med andra och var bara nöjd om jag var smalare än den personen som jag såg. Det är som ett fängelse att vara i dessa tankar, och speciellt om allt man har i bakhuvudet hela tiden handlar om att äta eller inte äta och att kämpa för att inte äta något. Det tog all min energi och livsglädje.
På ytan hade jag lätt för att vara glad, men inuti var det en ständig kamp och ett krigande.

Men som sagt, jag är så glad att jag hittat den äkta källan till glädje nu. Att jag lärt mig att det är okej att visa alla sina känslor och att personer som tycker om en för den jag är i alla dessa stunder är dem som är äkta vänner. Dem man ska ta vara på i sitt liv.

Vissa dagar är det så att tankarna man dragits med i nästan hälften av åren i mitt liv smyger sig på. Det är inte så konstigt eftersom jag är inlärd att tänka och göra på ett visst sätt under såpass lång tid som det faktiskt var. Fast det går verkligen att ändra sig! Och det viktigaste av allt, det finns hjälp att få för att må bättre och bli sitt sanna jag, en person som lever livet och är lycklig och nöjd med sin tillvaro.

Kramar och kärlek till dig =)