17.5.12

Mycket


Shit, det har varit väldigt mycket varenda sekund av mitt liv de senaste veckorna. Idag kände jag att bägaren rann över. Detta kommer låta väldigt hårt, men det har inget med någon annan än mig själv att göra. Mina egna krav på mig själv som blivit alldeles för stora efter att jag började skolan igen. Jag hade efter mina år i terapi lovat mig själv att inte hamna här igen. Jag har inte gått tillbaka till de flesta av mina beteenden, men till två. Tur jag såg varningssignalerna innan det var försent.
När man inte blir glad över att träffa folk man tycker om och tycker att de utgör ett hinder mot ens framgång, eftersom tid tas ifrån det man ska prestera till, har allt spårat ur.
Jag märkte att jag tänkte så idag. Det är helt sjukt. För jag älskar mina vänner och familj och älskar att umgås med dem =)
Sedan tänker man inte på tiden, i alla fall inte jag, då man pluggar och mat är det sista man tänker på. Det glöms bort och plötsligt blev klockan tio på kvällen och man har bara ätit frukost vid åtta. Detta drar också ner en helt klart.

Under två veckors tid har jag bara pluggat konstant för att klara Nkb. Utom vid ett tillfälle då jag gick ut en gång. (Det blev så eftersom jag var sängliggande två veckor, plus att jag har jobbat.)  Men jag får ett "jag kan klarar allt" beteende och i den planeringen finns inte utrymmer för något annat än det jag måste göra. Detta går ut över allt annat. Det är banne mig inte mänskligt.
Har inte träffat någon eller tränat m.m. under denna tid. Jag tänkte att det skulle gå bra att vara såhär effektiv och bara köra på, eftersom det var över en kort period. Men inget går bra när det är på bekostnad av en själv.

Vissa människor klarar mer än andra, så kommer det alltid vara. Det viktiga är att hitta sin egen balans. Och jag är inte den personen som kan studera dagarna i ända. Jag gick in med inställningen att bara satsa på G, men sedan gled jag tillbaka i gamla mönster där endast toppbetyg var gott nog. Visserligen ökar det mina chanser att komma in då, men är det verkligen värt det?
Jag kommer ändå in på en likvärdig utbildning i Trollhättan som jag vill gå oavsett. Så jag har en backup. Varför stressar jag så då? Visst är det nice att kunna plugga i samma stad som man bor, men det tar runt en timma att pendla till Trollhättan, så det funkar ändå.



Jag är glad att jag kom på mig själv med mitt beteende så att jag inte hann få fler negativa saker som hände.
Idag brast allt eftersom pressen har sjunkit nu då jag gjort alla mina prov. Det är ofta då, när man slappnar av, som man märker att allt inte varit så bra egentligen. Men man har haft så fullt upp att man inte har tänkt på det...Jag tror att man inte alltid kan förhindra att sådana här saker händer, men om man kommer på det i tid kan man lösa det utan problem.
Nu ska jag ta en promenad eller joggrunda. Vi får se vad det blir. Men sen ska jag skriva lite på en rapport, fast inte hela dagen som jag tänkt från början. Lite i taget =) Utan stress. Börjar känna lugnet nu . Andas in, andas ut =)

Ikväll är det grill eller häng med min syster som gäller =) Yay!
Glad att plugget snart är över;)

Kramar !!=)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar