Jag har märkt att det finns två sätt vilket ger en grund för hur andra bemöts enligt mig. Jag har kommit i kontakt med dem som anser att andra personer först får förtjäna att bli behandlade bra som har antagandet om att alla är "idioter" till motsatsen bevisats. Enligt mig är det en väldigt tråkig attityd. Säkerligen finns det orsaker bakom det här. Personligen är jag sådan att jag ser mig höra till synsätt nr 2. Jag anser att en person är bra till den visar motsatsen. Det ger mig så otroligt mycket att behandla personer jag möter som om de vore mina vänner, även om jag ännu inte är vän med dem. Hur mycket jag även får tillbaka av att bete mig på ett kärleksfullt sätt mot min omgivning. Jag anser att vi förtjänar att bli bemötta på ett bra sätt.
Även personer som jag har helt olika åsikter med tror jag det är bättre att bemöta på det här sättet.
Vem lyssnar en person på? Dem som har synsätt nr ett eller två? Den som säger att den är en idiot eller den som försöker förstå varför någon tänker eller agrar som den gör och sedan försöker visa på en annan bild av hur något kan göras/tänkas kring. Istället för att säga "jag har rätt - du har fel". Det hjälper ingen. En dialog behövs och det blir enklare med synsätt nr 2. Som jag tänker utifrån min egen del. Jag tror att mer av det här sättet att göra saker på hade förändrat mycket i världen. Att ha en omtanke om varandra. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar