18.4.15

Tid och rum upphör?

Det är konstigt det där hur tiden sätts på paus eller något när en måste vänta så länge på tex ett läkarbesök. Tycker samma sak uppstår då jag flyger långt. Jag liksom förlikar mig med tanken på att det kommer ta lång tid och bara flyter genom nuet och är i nuet. Annars skulle väntan kännas för jobbig. Om jag ändå är något som jag måste vänta på så är det lika bra för mig att tänka såhär. Precis det här hänt på akuten i torsdags-fredags. Sista timman innan läkaren kom fick jag dock lite spel,hehe. Men jag var så trött, hade så ont och var törstig och hungrig och såg läkarna gå förbi mitt rum hela tiden. Det var det värsta, att se dem där utanför jämt men så går de bara förbi mig.
Som tur var var min mamma med. Det gjorde väldigt mycket. Det har varit så många gånger som jag varit i sånna situationer själv och bara att någon finns där brevid en gör så otroligt mycket. Jag var så sliten och medtagen så jag kunde inte göra så mycket mer än att ligga på britsen. Vi pratade lite grann under timmarna som gick men det var det enda jag orkade. Annars låg jag bara där och existerade i nuet. Som tur var så var det ett väldigt skönt ljus i rummet. Som om det var gryning. Ett varmt svagt ljussken. Det gjorde mig lugn på något sätt =)

Upplever du samma sak när du flyger eller måste vänta i flera timmar på något?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar