Livet

Hej på er!
Hoppas ni har en härlig dag.

Igår var jag på min första promenad på tre veckor. Eller ja, den första promenaden som varade i mer än omkring fem minuter och där inte varje steg var en kamp. En promenad där fötterna inte behövde släpas fram. I tre veckor har jag varit sjukskriven på grund av att det har blivit för mycket för både hjärna och kropp. Tänkt dig att inte kunna umgås med ens dem du gillar mest för att kroppen inte orkar. Det har verkligen varit ett fängelse. Min kropp har varit ett fängelse. Egentligen har det varit så under hela det här året,(2015) fast absolut inte i samma skala. Men det har inte funnits någon energi att göra något alls utöver de där "måstena". Utan den tid jag hade över behövde jag vila för att orka med nya måsten. Till slut gick det inte ens att göra måsten som skola osv. Slutuppsatsen blev satt på hold och det nya jobbet gick enbart att gå till fem dagar. Sedan ville min kropp inte mer. På riktigt, jag kunde inte ens gå upp ur sängen och svimmade när det blev för mycket.

Plötsligt igår kände jag äntligen en skillnad. En märkbar skillnad. Förstå friheten att kunna använda sin kropp igen! Så jag gick en promenad på 45 minuter i min takt. Lyssnandes på bra musik och kände att livet är minsann härligt =)
Jag är så tacksam för alla som hjälpt mig, lagat mat, diskat osv. Då jag inte haft någon kraft alls för någonting. Nu kan jag i alla fall göra lite av de sakerna.

Det jag har lärt mig är att saker löser sig alltid och det finns saker som går att skala bort, som en tror är måsten men som inte alls är det. Och vad gör det om något tar lite längre tid? Det är även så viktigt att ta pauser och återhämta sig. Det går inte att köra på i 100 hela tiden. Under dessa veckor har jag mediterat varje dag i sammanlagt omkring en timmas tid. Det har varit min medicin som jag ordinerat mig själv. Och det är något jag kommer fortsätta med kontinuerligt för att behålla balans och perspektiv samt skapa en återhämtning. En tilltro till att allt löser sig har även hållt tankarna positiva. Även om jag såklart också varit ledsen för att så mycket tagits ifrån mig, och det är helt okej att vara ledsen. Men sen har jag kunnat släppa det och istället fokuserat på framtiden. Vad jag kan göra för att slippa hamna där jag är och har varit, igen. Som sagt är jag i alla fall en bit påväg nu.