Är du gravid?

Innan jag startar vill jag påpeka att det finns otroligt mycket mer att diskutera kring det här ämnet. Exempelvis användandet av alkohol som bedövning av känslor, men det är i så fall ett annat inlägg. Vill även påpeka att alla är bra precis som de är och det här inlägget är enbart menat för att väcka tankar och funderingar hos personer. Ingen är bättre eller sämre beroende på om en dricker eller inte utan vi är alla lika värdefulla. Jag tycker bara det är intressant att ta upp ämnet som diskussion då det gäller en norm som enligt mig är stark i vårt samhälle varpå det kan vara bra att ta upp olika saker rörande det för att se olika perspektiv.


Är du gravid?
Den frågan fick jag ställd till mig från en jag känner i fredags vid ett standupevent. Frågan kom av att jag drack vatten. (Undra förresten vad som sägs till en kille som sällan dricker?) Det var inget illa menat med den såklart men frågan fick mig att tänka. Jag undrar vad det beror på det där att det sitter så hårt i våra normer att då något kul görs så ska det drickas. (Då munkar i ett kloster fick testa alkohol somnade hela högen!) Eller att det till och med behöver drickas för att någon ska ha kul. Är en nykter ses en ofta som antingen gravid eller en tråkmåns i mångas ögon. Och en behöver försvara sig och ursäkta sig då alkohol är normen i dagens samhälle. Det är mina upplevelser.

Förhållandet mellan alkohol och fest är oroligt starkt sammankopplat för många, utifrån det jag ser omkring mig. Jag gissar att det sitter i "väggarna", i strukturerna. Det vi har omkring oss och som vi upplever sen vi är små och som sedan återupprepas genom ens egna handlingar. Det är så klart inget fel i att dricka, jag gör det själv from time to time. Men jag vill ändå diskutera det lite. Och jag är glad att jag inte känner ett behov av att berusa mig.

Varför ska jag dricka egentligen? Det är bara en onödig utgift för mig, pengar som jag kan ha till roligare saker. Och vad är det för sätt att fira genom att bryta ner våra kroppar? Det låter ju väldigt kontraproduktivt om en tänker lite på det.
Vad får jag ut av mitt drickande? Det är en fråga jag ställt mig. Generellt dricker jag inte utom ett glas eller en drink då och då. Och jag har så otroligt kul oavsett. Känner mig öppensinnad mot de människor jag möter och även lycklig. Samt väldigt euforisk om det också finns dansmöjligheter där jag är.  I en period då jag drack lite mer än vanligt trodde jag att jag fick ut mycket mer av det än jag faktiskt gjorde. Jag trodde att det var alkoholen som gjorde mig sådär extra glad. Vid festen därpå höll jag mig helt nykter och jag har aldrig upplevt mer euforiska känslor, glädjekänslor, frihetskänslor och kärlekskänslor på samma gång. Så det var inte alkoholen, det var de personer jag mötte, att jag fick dansa under bar himmel och bara njuta av livet i allmänhet som gjorde att dessa känslor kom fram så starkt. Efter den kvällen tänkte jag att "Vad ska jag dricka för"? Det ger mig inget annat än att det är gott. Den insikten gjorde att jag kände mig så fri! Sen kommer jag ändå ta mig ett glas eller rent av en "lullefylla" då och då. För det finns en sak med alkohol som jag gillar och det är att det faktiskt är gott. Även om det såklart går att göra otroligt många alkoholfria drinkar osv.

Undrar hur världen hade sett ut om vi inte lärde oss att använda alkohol som glädjeämne. På ett sätt kanske vi hade varit lite mer fria? Nu är ju alkohol en väg till att våga göra saker för vissa. Jag hade ju tyckt det vore underbart att leva i en värld där det gick att spontant dansa på gatan för att en var glad eller ta sig ton och sjunga sin favoritlåt. Helt enkelt leva ut på det sätt en gillar, enskilt eller tillsammans med andra utan att behöva ta något för att kunna göra det. Å andra sidan kanske det är bra att det finns något som kan göra så människor kan släppa loss lite mer, i en annars så strikt värld. Att det är just det som är tjusningen med alkoholen för vissa? Men jag kan inte annat än hoppas på att få uppleva en värld som präglas av ett tillåtande och kärleksfullt klimat där alla kan vara som de vill (sålänge det inte skadar någon), släppa loss, leva ut och bryr sig om varandra. Samt vara sanna mot sig själva.

En sak är säker för min egen del. Något som jag lärt mig genom åren. Alla känslor och egenskaper finns inom mig själv - inte i en flaska.